”Yrkeshemligheter är inget för mig”

Motorman Ted Litens tillhör dem som fått flest arbetsbelöningar av Sjömanshusstiftelsen genom åren, och under årets belöningsdag den 7 maj fick han ytterligare fyra. Till vardags har han en specialtjänst hos Tarbit shipping där han åker runt mellan rederiets fartyg och omhändertar mer komplicerade mekaniska arbeten.
Som motorman och teknisk expert hos Tarbit Shipping ­tycker Ted Litens att han har rederiets roligaste jobb.

När vi pratas vid i telefon är Ted Litens på väg till hamnen i danska Nyborg för att mönstra på sitt nästa fartyg, Tarbit Shippings Stella Virgo. Den här gången är det en 6-cylindrig Mitsubishi-maskin som det ska göras underhåll på. Han är beräknad att stanna i tio dagar innan det är dags för ett nytt uppdrag på ett annat fartyg. 

– Jag brukar byta båt ungefär en gång i månaden, men ibland blir det oftare, säger Ted Litens. Det beror helt på vad som behöver göras. 

På pappret är han anställd som motorman, men det var länge sedan han seglade som ren motorman. Numera är han något av en mekanisk expert som reser runt mellan rederiets 17 fartyg och genomför större service- och reparationsarbeten. Och det är något han trivs med. 

– Jag brukar säga att jag har det bästa jobbet i hela rederiet. Jag får göra det jag tycker är roligt, rota i maskiner och reparera sådant som har gått sönder. Det var nog tio, femton år sedan jag gick som ren motorman, säger Ted Litens. 

Redan som barn visste han att han ville jobba till sjöss. Under uppväxten åkte han ofta färja med sina finska föräldrar till Finland och det var under de resorna han upptäckte sjöfarten. 

– Jag var bara fyra fem år när jag tänkte att jag ska också bli sjöman. När jag blev några år äldre brukade jag gå till informationsdisken ombord på Viking Lines båtar och fråga om jag fick gå ner i maskin och titta, säger Ted Litens.  

Men skoltrött som han var räckte betygen inte till för att komma in på Sjömansgymnasiet i Göteborg och det blev istället en linje med inriktning bilmekaniker. Han fick anställning på Imatech i Göteborg som servade motorer i fartyg och fritidsbåtar. 1997 mönstrade han på sitt första fartyg hos Tarbit Shipping och där har han blivit kvar sedan dess. 

Jag var bara fyra fem år när jag tänkte att jag ska också bli sjöman.

– Jag har aldrig varit i något annat rederi och för två år sedan fick jag en guldklocka. Inte en enda gång har jag ångrat att jag kom hit, säger han.  

För att lösa de tekniska problem han ställs inför krävs inte bara kunskap utan ibland också innovationsförmåga. Det har resulterat i en rad arbetsbelöningar från Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. Det handlar om alltifrån skyddshattar till hydrauler och allehanda specialverktyg till ett bockat plattjärn för kontroll av wastegate en ventil som begränsar turboaggregats laddtryck i en räddningsbåtsmotor för att förhindra igen-sotning och motorhaveri. Bara i år fick han ta emot fyra arbetsbelöningar. 

Vad är det som driver dig till att göra alla dessa innovationer?  

– Börjar jag med något så fortsätter jag tills det är klart. När jag jobbade på Imatech för många år sedan hade jag den bästa lärare man kan tänka sig och han sa ’var alltid noggrann och ta inga genvägar’. Det tog jag till mig. Sedan tycker jag också att det är roligt att dela med mig om jag kommer på något som fungerar väldigt bra. Yrkeshemligheter är inget för mig, säger Ted Litens. 

Han jobbar enligt ett 1:1-system med sex månader på och sex månader av. Törnarna blir ibland betydligt längre än så, men nu planerar han att dra ner på arbetstiden för att spara på kroppen och få mer tid hemma med familjen på Filippinerna. 

– Under pandemin var jag ombord i två år med bara några få dagar i land mellan de olika båtarna och efter det sa jag att aldrig mer så länge, men nu har jag plötsligt jobbat i ett år och tre månader. Men framöver kommer jag inte jobba mer än sex månader i taget. Jag har arbetat med tunga grejer i många år och jag vill kunna njuta lite av livet också.

Ted Litens om hur han går tillväga för att hitta lösningar på de mekaniska problem han ställs inför. 

”Om jag ska göra ett jobb som kräver ett specialverktyg som inte finns, funderar jag över om det går att göra på något annat sätt eller om jag kan tillverka det där verktyget som jag behöver. Sedan prövar jag mig fram tills jag hittar något som fungerar. Jag tänker att allt går att lösa på ett eller annat sätt.”

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook