Med ett kort plåtrör kopplat till en brandslang skapas en vattenvägg som effektivt hindrar bränder på däck att sprida sig. Bakom uppfinningen står kaptenselev Antti Aittola, som menar att brandskyddet till sjöss har stora brister.

Konstruktionen är lika enkel som effektiv. Ett cirka 40 centimeter långt plåtrör kopplas till en brandslang. I änden på röret sitter ett glipande lock fastsvetsat. När strålen träffar locket bildas en 180 graders vattenplym som skär av elden och skyddar övrigt gods.
– Effekten blir densamma som när man håller en sked under en vattenkran, förklarar Antti Aittola. Vi har prövat röret under brandövning och det fungerar över förväntan.
Antti Aittola jobbade flera år som brandman i Räddningstjänsten innan han 2007 började läsa till sjökapten. Under sina fartygspraktiker har han flera gånger noterat brister i brandskyddet ombord. I fjol var han på Tor Freesia och vid en brandövning slogs han av hur svårt det var att hindra eld att sprida sig mellan de tätt parkerade lastbilarna på väderdäck. Han kom att tänka på en konstruktion han sett flera år tidigare vid ett besök i Norge, och insåg att något liknande borde kunna fungera även till sjöss.
– Chiefen lyssnade och tyckte det var en bra idé. Efter mina anvisningar tillverkade han två rör av material vi redan hade. Nu har de gjort ytterligare sex rör och delat med sig till de andra båtarna i rederiet, säger Antti Aittola.

Antti Aittola
Ålder: 41
Familj: Singel
Bor: Lägenhet i Kalmar.
Sysselsättning: Studerar på sjökaptensprogrammet vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
Aktuell: Mottog 25 000 kronor i belöning för sitt brandskyddsrör vid Stiftelsen Sveriges sjömanshus belöningsdag den nionde maj.
Bakgrund: Har bland annat jobbat som brandman. Började läsa till sjökapten i Mariehamn på Åland 2007, bytte 2010 till Kalmar.
Arbetsmiljötips: Köp rökdykarutrustning av god kvalitet och se varje brandövning som en utbildning där man får pröva nya situationer. Sträva efter att minimera behovet av rökdykare genom installation av sprinklersystem, exempelvis ”high fog” (tät vattendimma) i personalutrymmen. Om man är sitt eget skyddsombud kommer man långt.

Frigör folk
Brandskyddsrören är lätta att få på plats och kräver ingen övervaknig. Vattnet från ett rör täcker fyra till fem trailers, och på Tor Freesia räckte det med två rör för att skapa en vattenvägg lika bred som fartyget.
– Fördelen är att man frigör folk som kan ägna sig åt att släcka branden. Brandskydd ombord bygger på att man är många som kan hjälpas åt, men med dagens minimibesättningar funkar inte det, säger han.
Till sommaren räknar 41-åriga Antti Aittola med att få ut sin sjökaptensexamen. Men intresset för sjöfarten har funnits länge och redan efter grundskolan hade han planer på att gå till sjöss. Så blev det dock inte. Istället hamnade han med tiden inom Räddningstjänsten där han arbetade några år innan han bestämde sig för att ändå satsa på sjöfarten. Han säger att han är nöjd med sitt yrkesval, men att brandskyddet ombord är undermåligt överlag.
– Det jag framför allt reagerat på är att man inte följer afsen om rökdykning när man övar. Jag har varit med om att rökdykarradiorna inte fungerat eller att man inte haft luvorna nerdragna hela vägen under övning.
Enligt Antti Aittola finns det flera åtgärder man behöver vidta för att höja brandsäkerheten. Grundprincipen bör vara att minska behovet av rökdykning så långt det går.
– De som jobbar ombord är sjömän, inte brandmän, men förväntas ändå att agera som sådana om något händer. Men de har för lite utbildning, och det är stor skillnad på att öva i en container iland jämfört med när det brinner på riktigt och är så hett att stövlarna smälter. Enligt Arbetsmiljöverket är rökdykning det farligaste arbete man tillåter i Sverige och jag tycker man borde sprinkla överallt ombord där det går för att så långt som möjligt undvika rökdykning.
Också rutinerrna vid brandövning liksom utrustningen behöver ses över, enligt Antti Aittola.
– Varje övning ska ses som en utbildning där man tränar olika saker och situationer. Idag är det bara ett test där man gör samma sak om och om igen. Man jobbar mot klockan och vill ha det överstökat så fort som möjligt. Jag förstår att de har svårt att hinna med allt ombord, och därför borde rederierna ha en person som åker runt och hjälper båtarna. Sen måste man få bra utrustning också. Vissa redare köper bara in den billigaste utrustningen med tunna rockar som inte står emot någonting.
Linda Sundgren